Lördag i skogen

En duktig hund kan bära 2 leksaker på én gång.

Ett risfält i Kina? Nej, jag tror det är Hälsokällan i Kinda. Stina är ju oanständigt gammal och hälsan själv, (om man bortser ifrån småsaker som att hon är nästan blind och man behöver använda mycket hög decibelnivå för att få kontakt)

Det enda vettiga jag gjort idag är att testa denna lilla skönhet. Den var finfin på att ta bort gräs och ogräs där Niklas inte kom åt med den stora gräsklipparen.

Vägen till huset är idyllisk och faktiskt var det till stor del den som fick oss att välja att köpa huset.

Lunch-middag. Fransk timjangryta med bas i detta. (personligen tycker jag det smakar som vilt-kött, men som vegetarian i 21 år så har tydligen smaklökarna ändrats; Niklas tyckte det hade texturen av plast...) Rött vin smakar gott till oavsett om det smakar vilt eller plast.

Får inte glömma att berätta om min vilda bilfärd på vischan... Åkte iväg med Josefine och handlade i den lokala butiken. Efter utfört uppdrag möter vi en polisbil på den lilla-lilla-lilla vägen som går mellan butiken och huset.


Lite bakgrund kan behövas: vi bor ju på Sveavägen i Stockholm till vardags och det måste vara en av Stockholms polistätaste gator. Vi har kört dagligen där - utan främre registreringsskylt - sedan någon kört av den när vi stod parkerade.


 Polisen (eller motståndsrörelsen som kompis Andreas så träffande kallar dem...) har sett oss, ofta, men inte reagerat. Den nya skylten har legat i baksätet och endast lättja har gjort att vi inte satt dit den. Östgöta-rörelsen hade dock hök-ögon och vad fick jag se i backspegeln om inte polisbilen som gjorde en mycket snabb u-sväng på vägen, satte på sirenerna och blåljus samt blinkade för säkerhets skull med alla övriga lampor riktig Kopps-stil

De hade hittat dagens, eller kanske årets syndare - nu gällde det att håva in syndaren i nätet! Jag var snabbt in till sidan på vägen, och ut kommer två män (nåja) i uniform - inte helt olika Kling och Klang

 Jaha: hur var det här då?! Jag fick blåsa och visa körkort. Då dessa två punkter var avklarade, naturligtvis utan hinder, slog myndigheten till med storsläggan, jättekapet, insatsen: dagens (årets?)höjdpunkt i den polisiära haffar-historien: norskan körde utan främre registreringsskylt!

Jaha, försökte jag; men jag har ju bakre skylt på, och den andra ligger i bilen, titta själva, jag har bara varit lat (erkännande!) som inte satt dit den. Nähejdu,ap-ap-ap-ap!!! Så lätt kommer du inte undan i Östergötland inte! Det är föraransvar att kontrollera bilens skick och tillstånd innan avfärd, och detta skulle du gjort i och med din runda kring bilen innan din resa till butiken.

Avbrott i utskällning; durututut i myndighetens walkie-talkie där en mycket upphetsad larmoperatör meddelar att man får in återkommande anrop från en adress vid butiken vi just bevistat: "kvinna misshandlas av sin man, små barn i fastigheten!" Ännu hetsigare: "upprepar - pågående hustrumisshandel i fastigheten där även parets barn vistas! Verkar som mannen lägger på luren när kvinnan ringer!"

Kling och Klang, vad gör de då, kan man undra? Jo, som de rejäla karar de är fortsätter de sin uppläxning av den dumma Norskan som kör OLAGLIGT utan främre registreringsskylt. I lugn och ro skriver de ner hela händelseförloppet, fyller i alla tänkbara uppgifter om lagöverträderskans förehavanden och misslyckanden, och övergår sedan till att - mest till varandra vad det verkar - tala om sitt underbara Östergötland, inte konstigt att man som Norrman vill ha sig en stuga en denna lantliga idyll, denna solsida i världens navel.

Allt detta medan larmoperatören skriker sig hes i apparaten, och jag som skyltskyldig själv funderar på att åka på larmet, så börjar den ena i paret att skriva på en bot. Den andra sufflerar vad det skall stå. Rätt skall vara rätt.

Jag hoppas kvinnan och barnen klarade sig på egen hand, eller med hjälp av grannar. Min slutsats är att för den polisiära myndigheten så har det högre prioritet att få in 1500 kronor till staten än att våga åka på ett "farligt uppdrag". Jag hade mer än gärna väntat tålmodigt vid vägkanten på deras återkomst om de hade prioriterat en kvinna i nöd, och inte en Norsk latmask.