Avbrutna av ett telefonsamtal från farbrorn med svarven; så glömde vi bort hela slammet.
Vi skall få fem svarvade träknoppar till balkongen! Vilken glädje för två skogstroll att ha hittat en av de få som fortfarande har en svarv! Balkongen var murken och revs ner och Niklas byggde en på pricken likadan, men knopparna saknas. Men nu är vi nära målet!
Vi packade in hundar och gamla knoppar och drog iväg.
I en snäv kurva mötte vi en bil som körde (alldeles för fort) förbi. Stor, röd och gul, det var väl inte? Jupp, det var slamsugaren!
Och Niklas var så säker på att den skulle till just oss, så det blev en återfärd i stil med "follow that car". Efter en u-sväng mitt på vägen (Hm, vart känner jag igen det ifrån?) så startade jakten:
småsten och grus drällde, vi låg som limmade i kurvorna och slamsugaren var så snabb så dammröken hunnit lägga sig innan vi hann ifatt.
Men visst - han skulle suga upp just vårat slam. Just idag. Och efter en så snabb ogräsröjning att trädgårdsmästarna i Buckingham Palace skulle blivit imponerade så kunde slamsugaren göra sitt jobb.
Visst är det konstigt hur saker man just pratat om eller tänkt på så ofta händer? Förmodligen bara selektiv perception, men det är lustigt. Nu syns iallafall brunnen.
Så kom vi iväg till svarvarfarbrorn som sommarbor i Trollegater naturreservat, och vilken underbar farbror! En man som vi känner oss trygga med att ge uppdraget att göra fem svarvade knoppar till ett hus i skogen.
Inte varje dag man hittar en riktig Reodor Felgen i sin helt magnifika verkstad.
Efter alla äventyr åkte vi hem och åt lunch. Vegofilé och laxfilé med stekt potatis och smörfrästa kantareller.
Kaffe på maten.
Underbara gull-boxer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar